Glommen och stenen
(Utdrag ur text skriven av Lars Wikander)
Historik
Glommen har fått sitt namn efter det stora flyttblocket från istiden. Stenen var omnämnd redan på 1000-talet som sjömärke för vikingarna och förmodligen känd sen ännu tidigare.
En extra krydda är att Galtabäcksskeppet seglade/roddes i farvattnen här vid ungefär samma tid.
Första omnämnandet, Glaumstein, kommer från isländska skrifter. Den norske kungen Harald Hårdråde ankrade utanför med en flotta år 1061. Men han var inte den förste ”turisten”. Han såg Brödrahögarna i Sandkärr och kommenterade dem. De två kungasönerna Snial och Hial hamnade där redan på 700-talet och måste naturligtvis också ha sett stenen. Hundra år efter Haralds besök, 1177, finner vi ett platsnamn i närheten med anknytning till stenen, Glumstenskog.
Glumstenen är omnämnd igen 1250 i berättelsen om norske Kung Hakons krigståg i Halland. Vid 1600-talets mitt dyker kortformen Glummen upp.
I början av 1800-talet fanns den benämningen på stenen kvar. Det är samma förkortningsfenomen som när lokomotiv och automobil blir lok respektive bil.
Samhället Glommen växte fram ur fiskeläget som anlades på 1880-talet. Och Glommen stavades Glummen i början. Det visar bland annat en artikel om Morups Tånge och Glumstenen i Svensk Familj-Journal från 1891: ”På senare åren har vid den nya fyren och det gamla sjömärket anlagts en fiskare- och båthamn, kallad Glummen.”
När blev Glummen Glommen? Bexell skriver Glummen i Svenska Familj-Journalen 1881. Jag hittar stavningen Glommen första gången 1914. (Men enligt obekräftade uppgifter användes stavningen Glommen när Morups handelsförening startade butiken i samhället 1908.) Ändringen har förmodligen att göra med det lokala uttalet. Efter danskt mönster uttalades U som O och stavningen ändrades så småningom därefter. Jag bor förresten på Gunnars väg i Digesgård. Men hur uttalas Gunnar lokalt? Jo, Gonnar eller ibland till och med Gånnar.
Glommen är Glommen. Ingen skriver Glummen i dag. Men ska det heta Glumstenen, Glomstenen eller Glommstenen ?
Ordets Ursprung
Vad kommer då namnet Glumsten av? Ja, sten är sten men vad är Glum?
Det finns mansnamnet Glum, som i Glumslöv i Skåne och liknande i Danmark men då är det kopplat till ett platsnamn. Även till ”klump” kan man hitta anknytningar men det är sekundärt i det här sammanhanget. Alla språkforskare tycks vara överens om kopplingen mellan Glum och något av de fornnordiska orden glaumr, glumr som betyder larma, bullra.
Däremot är jag mycket tveksam till en vanlig förklaring av upphovet till bullret.
Som till exempel i Svenskt Ortnamnslexikon: ”Orsaken till det halländska namnet vore havets ljudliga böljegång mot stenudden.” Det skulle i så fall betyda att det är vattnet som dånar och bullrar, inte Glumstenen. Allt talar för att denna koppling till vatten när det gäller Glumstenen är ett misstag. Troligen har man haft norska exempel till samma ord som utgångspunkt och gjort ett felslut. I den norska Stednavnordbok (Jörgensen, 1994) står det: ”Glom = glaumr = larm / i norden mest förknippat med vattendragsnamn.”
Det vill säga forsar och vattenfall.
Jag påstår att när det gäller Glumstenen så har bullret inte med vattnet att göra, utan med själva stenen.
Finns det en annan förklaring till bullret? Jo, man kan hitta lösningen via ordet bullersten. Det låter nästan för bra för att vara sant, men vänta bara. Konstigt förresten att ingen annan har sett den kopplingen när det gäller Glumsten, men så här hänger det ihop. Det fornnordiska språket spreds med vikingarna bort till England. Jag har i annat sammanhang påpekat släktskapet med namnet Skällentorp, vid Ugglarp och namnet på en av de flygplatser som har anknytning till de brittiska flygargravarna på Skogskyrkogården, Skellingthorpe. Det är bara ett av mängder av exempel på att vikingarna lämnat fornnordiska ord efter sig i det engelska språket.
Och nu till bullerstenen. Buller hette på fornsvenska bulder. Vikingarna lämnade det efter sig i England i form av boulder. Ordet är en förkortning av boulderstone som betyder bullersten.
Om man startar från andra hållet kan man i en engelsk ordbok läsa: Det engelska ordet boulder kommer från fornengelskans ”bulder” som sannolikt har Skandinaviskt ursprung, som det svenska ordet ”bullersten” som betyder en ”bullrig sten”. (Min övers.)
Vad är en bullersten?
I ett engelskt lexikon översätts boulder med ”rullsten, stor sten”. Letar man i en engelsk bok om ords historia så menas med boulderston ett stort klippstycke som rundats av och slipats mot andra stenar och jämnats av under transport (med inlandsisen). Innan jag började intressera mig för namnet Glumsten så hade jag aldrig hört talas om bullersten, men ordet är inte främmande i svenska texter. En akademiadjunkt från Uppsala, Anders Gustaf Barchaeus, reste under hösten 1775 runt på Öland och skrev: “Stenmurarna är upplagda av lös bullersten i en enkel väg..”
I Ludvig Nordströms bok Lort-Sverige (1938), beskriver han en strand mitt emot Öregrund som: ”… en fullständigt värdelös strandremsa, bestående av nakna klippor, bullersten och sand…” Och har man sett på maken! Den irländske konstnären Philip Flanagan hade en utställning i Belfast så sent som 2003, kallad, med ett svenskt ord, ‘Bullersten.’ Han förklarar själv ordet: ”The word is Scandinavian for “a large stone that makes a noise when it is moved.”
Nationalencyklopedien förklarar att en bullersten är en rullsten. Så Glumstenen och andra flyttblock är egentligen rullstenar i storlek XXL och som bullrar och dånar när de rasar ner för moränåsarnas branter.
Glumstenen har bullrat färdigt men namnet finns kvar som en påminnelse om något som hände för så där 10 000 år sen men ingen hörde.
Är det nu nån Glommabo som ryser?
Eller kommer vi att stå i tyst förundran inför Glumsten, bullerstenen, som människor sett i över 1000 år?
Kanske dags att sätta upp en informationstavla som vid brödrahögarna?
Lars Wikander
Digesgård
